Jaha, då har man alltså äntligen blivit bekräftad och sedd, efter 46 år i kylan. Tack fan!
Tänk att det är så många som läser vår blogg nu - worldwide och trans nation och very much abroad.
Nöjd med ovanstående faktum tog undertecknad (Olzon asså), en day off och satt och lusläste bloggkommentarer och epost och lyssnade på Bob Dylan - fyra skivor i rad, fyra timmar i rad. En bra dag! Sedan kom Susen hem och vi låg
Anders bloggar
högljutt med varandra strax intill the Kitchenette och stackars Tobias Wolff blev avbruten i sin senaste novell in progress, once again. Poor chap! Fast jag tror faktiskt att det kan bli en väldigt spännan
de metanovell av de tunna väggarnas tyranni i framtiden. Jag ser redan
Vad övrigt är: jag snusar inte idag heller. Det är jobbigt utav helvetti men mitt allmäntillstånd är bättre än igår (Susens utseende börjar arta sig - rätt snygg idag faktisk
t - fast Stanford är fortfarande ett ganska segt place att vara på).Men hur går det för Tobias, egentligen?
Ikväll skall vi grilla 2 kilo Pork på Monstergrillen, and it's gonna be really nice and easy. Med vin till (vi dricker varje dag och det verkar passa Susen väldigt bra...). Och mig också (fast jag har ett väldigt neurotiskt förhållande till alkohol och droger).
(Schultz:) Medan somliga dropp-outade till förmån för jäsning på hemmaplan, genomled jag fem timmars introduktion av alla fellows, spouses and partners. Även om det stundom tog formen av ett oändligt CV-raddande, måste jag ändå säga: My godness, vilka people som är här! Det är inte sant, vad folk har hunnit med, var de har varit –vi är 20 stipendiater och utöver allas våra respektive hemvister,
så är det inte många platser mellan polerna (och inklusive bägge polerna) som inte bevistats av åtminstone någon – och hur de 
har krånglat, grejat och hållit på för att hamna där de är nu. Någon är gammal polare med Bolivias nuvarande president Evo Morales, en annan har flytt Mugabe och hans hantlangare i Zimbabwe. Saligen avsomnade PunkPlanets fader är här, Gabor, som kör sin Pontiac som den östeuropé han är (Anders och jag vet, för vi hängde med på en joy ride med många burnouts till San José), var en gång pizzabud i Colorado och Witty Wang är bäst på allting i hela Shanghai. Kitchenette-te-te-te
För övrigt har det varit ganska kallt idag. Men vi åt ändå lunch utomhus, i Avocado Garden, som är inramad av gigantiska avocadoträd. De bär frukt nu; jag hade bara kunnat str
äcka ut handen och plocka en, fast det behövde jag inte, för vi fick sallad. Med avocado. Jag som trodde avocadon växte i marken, eller på små buskar. Eller jag trodde kanske ingenting. Förvånad och överväldigad blev jag ändå."I can't belive it's actually Pork"
3 kommentarer:
Jag var ju med när mor Olzon på avskedsfesten tårögt uppmanade sin son att hålla fast vid British English i den forna kolonin (tänkte jag nästan skriva, fast Kalifornien har såklart aldrig varit engelsk koloni utan var väl spanskt på den tiden) så jag blir inte förvånad över det Noel Coward-artade utropet "poor chap". Stå på dig, Anders! Lift! Flat! Tomahhto!
ja, det ska bli intressant att se vad som händer med din engelska, Anders! Jag har ju följt den på nära håll i så många år nu. Hugh Grant kunde inte ha sagt "poor chap" på ett naturligare sätt. Hugh bodde ju förresten ett tag i Kalifornien han också, poor chap!
Det är lätt att tänka sig Hugh Grant i rollen som "Olzon" när denna blogg så småningom blir internationellt filmatiserad. En romantisk komedi kräver lite förvecklingar på vägen till det oundvikliga lyckliga slutet, men vi kan tänka oss att den snusabstinente och sysslolöse Hugh/Olzon börjar ifrågasätta sitt liv och hur den homosexuelle författaren som är parets värd plötsligt får se honom gå omkring i hemmet, naken och i cowboyhatt... Vem regisserar?
Skicka en kommentar