Kan vi inte flytta till SF? Du också?

Jag älskar USA. Så är det bara. I alla fall älskar jag västkusten. Okej. San Francisco och Bay Area, då. Människorna får vara hur "...and I, like...", "great" och "awesome" de vill. För mycket och för högljudda får de också vara. Till och med freshmen och köra bil i onödan. De får äta sina chips och salladsblad och gå på social tomgång. Jag älskar dem ändå.

Kanske var det i går, i San Francisco, jag insåg det. Där är det just nu halvlek i gratisfestivalen i Golden Gate Park.

Festivalmys med Nick Lowe.

Cowboyhattar, batikklänningar, bebisar – och hundar som uppför sig, och som människorna bär omkring på som om de också vore bebisar. Kanske är det för att Franciscus var djurens skyddhelgon som det finns så mycket hundar i San Francisco och kanske är det därför människorna duttar så mycket med dem.

Och mera? Sol, frodiga grässlänter, väldiga träd, vattenfall, glada, lugna människor, inget skräp någonstans, teriyakichicken på spett och bajamajor med toapapper hela dagen. Flatlanders och Emmylou Harris som sjunger en liten trudelutt med Gillian Welch – och så Steve Earle. Och över alltihop vilar en rök som luktar sött – precis som från sovrummet, när vi var barn, där pappa hade stängt in sig och sa att vi inte fick komma in därför att han "höll på att slå in julklappar".

Klockan sju plockar alla tusenmiljoner människor upp efter sig och går hem. Fan... Jag vill bo här! Kan inte ni också flytta hit? Kom – vi gör det!

Nu är det söndag lunch. Trots att det var så abfab igår,

Vår man i SF. Snart i en blogg nära dig.

blir jag hemma i dag. Olzon, däremot, har just dragit till SF igen. Han återkommer med en fylligare festivalrapport. Under tiden ska jag tvätta och laga garderobsdörren som åkt på trekvart. Ja, så skiner ju solen. Så ett dopp i lyxpoolen på campus blir det väl också, och varför inte en sen lunch i slickt supersyntetiska Stanford shoppingcenter? Där tigger just nu Yoko Ono pengar till Ronald McDonald – i John´s namn, because: "Giving is instant karma!"
Vad jag ville komma till var, att jag nog ska lyckas slå ihjäl tiden, jag med. På egen hand. Isolation kan ju vara splendid. Också.

Här en rejält kackig, men ickedestomindre, video från i går: Gillian och Emmylou duettar.