Tredje kvarten under solen

Men hallå! Läget? Här är det svensk sommar fast med sol och den senaste tiden har det varit varmt också. Jag behöver nästan inte använda täckjackan alls längre. Många på campus nyser (i handen, fast de är så rika och borde veta bättre. Det är väldigt äckligt) så det var ju bara en tidsfråga innan både Anders och jag skulle åka på varsin dängförkylning, vilket vi nu alltså också gjort.


För övrigt är vi inne på tredje veckan av vårquartern. Jag har droppat kinesiskan och känner mig därför som många fellowsar gjorde i början av stipendieåret: befriad, men lite lost – ljumt intresserad av allt möjligt men inte säker på om jag vill djupdyka ner i något ämne alls och därmed småstressad över att jag slösar

Scuba-städning i Montereyakvariet.

bort den korta tid som är kvar. Men det är farligt att stressa – farligare rent fysiskt än jag hittills förstått, vilket jag lär mig på biologen Robert Sapolskys lectures om mänskligt beteende tre gånger i veckan – så det försöker jag låta bli. Ja, sen har jag ju inte lyckats släppa Kina helt, så Kina efter Mao lär jag mig också mer om två gånger i veckan. Kina har genomgått rätt många reformer och är mer brokigt och progressivt än vad jag har trott. Utan att på något vis förringa brotten mot de mänskliga rättigheterna lägger de nya kunskaperna en jobbig gråskala över sådant som konflikten med Tibet; det var ju rätt livade demonstrationer när OS-facklan passerade San Francisco. Man skulle ha trott att kineser i exil skulle ha stöttat tibetanernas sak, istället var de patriotiskt bindgalna. Lite kan jag nu förstå deras reaktion. Visst är det hemskt?

Vi har varit i Steinbeck-land igen. Det var ett gratisarrangemang för hela charterresan och därmed ytterligare ett incitament för att tacka nej till erbjudandet. Nu är vi glada att vi ändå lät oss övertalas. Vi har sett sälar och uttrar och pingviner (de sistnämnda på Montereys akvarium – men i alla fall) och beach-hjortar och kondorer! Och "Blå Lagunen"-stränder! Hårdsoftning vid hotellpoolen hann vi också med och de mer adhd-anfäktade fellowsarna lyckades även klämma in några timmars kajaking samt ett beachparty med brasa och allt.

Söta, tycker Susen.

Vi fick skjuts med fellowparet H och J som är snälla men konstiga fastän de är liberala och progressiva. Anders tycker att de är snåla, tråkiga och enkelspåriga. Min teori är att den känsla av lite olust som samvaron med dem framkallar hos mig, beror på att de tycker att de måste hålla ihop mot omvärlden eftersom de till vardags bor i Utah fastän de inte är mormoner och fastän de jobbar med miljöfrågor. Men de gav oss två nya intressanta perspektiv, i alla fall. Det första gällde mormonerna. Jag frågade hur det kom sig att mormoner – som väl borde vilja respektera Guds skapelse – är så hysteriskt emot miljöbefrämjande åtgärder. Svaret är att sådana åtgärder inte alls är att värna skapelsen, utan är en förolämpning mot Guds förmåga att förse människan med vad hon behöver. Det andra gällde de hutlöst stora bilar som var och varannan amerikan kör omkring i utan att skämmas. Grejen är att många visst skäms; de är bara så rädda att bli ihjälkörda av andra stora bilar. För att citera vår favorit-fellow Violet: "Gosh, I learned something new today!"

I Point Lobos: Brooke Shields – var är du?

*

Jaha, man fick alltså åka till det fördömda Monterey ytterligare en gång i sitt liv, fast man inte ville, men det var ju gratis och faktiskt riktigt trevligt den här gången, för vi var knappt i Montery, utan i Pacific Grove, som ligger några kilometer norr om Seg-Monterey. Och inte blåste det heller, vädret var sommarlikt och varmt, precis som Susen skrev. Men som Susen antydde i sin eminenta blogg – det fanns ovädersmoln också, ehuru endast i form av världens tråkigaste par från Utah. Jag vill inte hänga ut dem på bloggen – jo det vill jag, men jag får inte för Susen – men så mycket kan jag säga att om inte vi hade haft oturen att åka med dem så hade jag kunnat skriva om The Henry Miller Museum i Big Sur. Nåväl, jag fick ju se new born kondorer och livs levande akvarieuttrar som lekte med bollar och simmade på rygg. Och sånt är ju alltid kul om man är 46 år och man och bördig från Täby.

Skolan har börjat för mig också. Jag läser tre olika historiekurser: US Urban History since 1920, US History in the 20th century och History of Photography. Spännande, intressant och viktigt! Inga läxor, men en hel del att läsa om man vill, och jag vill, tyvärr. Och så har jag börjat en klass i Advanced Tennis, vilket verkar vara lagom nivå för mig (nästan).

"Jag skulle vilja
bli diktator –
eller åtminstone
kulturminister"
Anders funderar över
livet efter fellowshippet

Jag tycker att det känns bra att gå i skolan här, det ger en viss legitimitet åt min annars så osäkra tillvaro i Amerika. När jag och Susen enbart är ferielediga och tittar på tv varje kväll får åtminstone jag spader på allt och vill åka hem till Sverige. Men när jag sitter i skolbänken och får glänsa med min breda och gedigna allmänbildning inför finniga miljonärsbarn från USA:s alla femtio stater då känns det ganska bra att leva. Och för en stund glömmer jag mitt glödande hat mot pickup-trucks och den amerikanska hemlandssäkerheten.