Idag Ikea, imorgon Vegas!

Första dagen på Thanksgiving-lovet; kan man fira på bättre sätt än att cykla motorväg till Ikea i ruffiga East Palo Alto? Troligen. Men det var vad vi gjorde, i alla fall. Jag ville shoppa någon liten symbol för Sverige att ha när det är min tur att köra Backstory inför hela charterresan nästa måndag. En liten dalahäst eller en svensk flagga eller – ja, vad vet jag. För det har alla före mig gjort – displayat symboler för sina respektive hemländer, alltså – och jag vill ju inte vara annorlunda. Men Ikea sålde varken hästar eller flaggor. Och en Billy Bokhylla vore väl att ta i, så vi handlade Ballerinakakor, Herrljunga glögg och en plåtburk Gille julpepparkakor i stället. Och Ikeakassen, som vi bar hem alltihop i, kan jag alltid spika upp och ha som fond när jag ska prata. Ja, det löser sig nog.

Prova själv: churchsigngenerator.com

Vad som också löst sig, är Vegas-trippen. Vi flyger dit imorgon. Därifrån har vi även tänkt oss en liten utflykt till Grand Canyon. Vi får se. Sanslöst billigt är det i alla fall. Vi har hotell och hyrbil också och sammantaget blir det inte mycket pengar alls. Fast det är väl en fälla; väl i Vegas gamblar vi bort hela stipendiet, varandra och oss själva. Eller nåt.

Fast om saker går enligt planerna, som alltså varken inbegriper personlig konkurs eller vit slavhandel, så är vi hemma här på torsdag igen. Bronx-Helen och hennes Mike bjuder på Thanksgivingparty, och det vill man ju inte missa. Det är då inte bara kalkonen jag tänker på. Vi har nyss insett att det är upplagt för såpadrama också; igår åt Anders och jag zimbabweisk middag hemma hos sköna Violet. Helen, Mike och hemska Elizabeth var också där. Elizabeth satte igång att prata smörja om folk som inte var närvarande. Tyvärr hakade Violet och Helen – som vi ju egentligen gillar skarpt – på, och det var olustigt. Fast nu kom jag just på att jag kanske inte ska oja mig alltför mycket över det, i det här forumet. Det kanske vore att kasta sten i glashus. Så jag slutar oja mig. Nu.

Nåväl, vad vi också fick veta där hemma hos Violet, var att fellow-Ruth var den första att o.s.a. när Helen mejlade ut inbjudan om Thanksgiving. När vi såg det, trodde vi att det var en gest av försoning: dels att Helen bjudit, dels att Ruth accepterat. Saken är den, att när vi var i Sonoma för någon månad sedan, så anföll Helens hund Ruths hund. Det var inte allvarligt alls. Men det blev ett jäkla ståhej med en tjutande Ruth, parkvakter som skrev rapport och Helen som fick Ruths räkning på 500 dollar för akutbesöket hos veterinären (enda felet på Ruths hund var att den var uttorkad).

En onödig massa trams för ingenting, kort sagt, och som vi trodde var utagerat. Men igår sa Helen att Ruth är "dead" för henne. Visst är det spännande? Äntligen krackelerar allas våra fasader. Och apropå det har vår ungerske fellow fått ihop det med en lokal operasångerska. Som sagt, nu börjar det hända grejer här på riktigt!

Kan vi, lovar vi rapportera direkt från roulette-
borden. Annars ses vi, om du vill, på torsdag!

Najs just nu: att vi kan frossa i apelsiner och mandariner utan minsta tillstymmelse till global uppvärmningsångest – man äter ju så att säga lokalodlat...