Go Stanford Go!!!

I morgon är det The Big Game mellan Cal och Cardinals! Det är mycket stort här. Fråga mig inte varför – eller fråga mig varför. Jag kan ändå inte svara. Sporten är amerikansk fotboll och lagen är Stanford University och Berkely University. Ett slags Camebridge mot Oxford alltså. Eller Frescati mot Södertörn om man så vill. Alla snackar om det, även jag

Alla laddar överallt; det är nedräkning
timme för timme, banderoller, tågtutor...

Stanford vs Cal – för 110:e året!

och Susen. Susen har fått sin biljett gratis av Jim Bettinger. Jag har fått köpa den för $65 av samme man. Sådan är rättvisan här i Silicon Valley. Men eftersom vi har gemensam ekonomi – allt Susens är mitt – så delar vi äktenskapligt på införskaffandet av biljetten, med Susens stipendium, så man kan säga att det jämnar ut sig på sätt och vis; men visst blir man förbannad ändå. I alla fall jag.

Innan matchen skall vi "tailgejta", vilket verkar vara någon slags utdragen förfest, förlagd på mysig parkeringsplats intill stadion, med Hamburgare och Budweiser och Bossen på bergsprängare; en "uramerikansk tradition" enligt initiativtagaren Steven Dudley (han har INTE någon biljett) som man absolut inte får missa. Jag skulle gärna göra det – men man vet ju vad som händer med spouses and partners som avviker från den breda vägen; de blir brännmärkta och utfrysta och satta att diskutera sjukförsäkringsproblematik och Backstory gossip med "charmiga" discoordinator Lisa Stotlar, något åtminstone jag inte har någon lust med, så jag sätter väl mig med sexpaketet och kepsen och nynnar till Cadillac ranch, i takt med att Susen blir allt mer lullig
...och Stanford-färgat fontänvatten.

och sexuellt utmanande, och risken är väl stor att ingen av oss blir insläppta när matchen väl skall börja. Ja, ja – tailgating my ass. Men vad gör man inte för att få förnyat visum?

*

Nej, hörrni – det här med Thanksgivinglov var inte alls bra för min kinesiska. Före Vegas tyckte jag att jag hade koll, nu flyter alla tecken ihop och uppsjön av sje-ljud, som man nogsamt bör hålla isär, har beblandat ihop sig till en labial-frikativ frikadell. Not good.

Annars är det ju fredag när jag skriver det här. Och på fredagar brukar jag gå till vårt lyxgym. Så här ser det ut. Det har inget omklädningsrum och inga duschar, så man får gå runt i sina spandexbrallor hela dagen. Men man vänjer sig, vid det också.


Ännu en häftig gäst har besökt vårt Knight-forum. Professor Terry L Karl kom nästan direkt från en hearing i kongressen. Olja är hennes grej; och varför det går

Lyxgymmig entré.

åt pipan för nästan alla länder som hittar olja. Ja, utom Norge, då. Orsaken är inte så mycket oljan i sig, som alla febriga föreställningar som omgärdar olja. Kontentan är på något vis, att världen är missbrukare och oljan är drogen. Det är därför oljan ställer till med så mycket tok. Fast det finns små fina historier också, som den här:
En dag när professor Karl kom till klassrummet här på Stanford stod studenterna som vanligt och väntade. Men bland dem fick hon syn på en indian; bemålad och befjädrad och hela kitet. Hon såg att han var från Latinamerika så hon gick fram till honom och frågade på spanska om hon kunde hjälpa till med något. Men indianen förstod inte, för han talade bara sitt eget språk. Det fick hon veta av indianens brorson som var med för att tolka. Brorsonen, som var lite mer urbaniserad, hade hittat Terry Karls namn på internet och berättat om henne sin för sin farbror indianen. Indianen bestämde sig då för att söka upp henne. Han hade aldrig varit utanför sitt territorium, men nu drog han på sig ståtligaste galastassen och började gå. Och han gick och han gick. Fem arméer inklusive terroristrebellerna Farc forcerade han för att komma till Colombias huvudstad Bogota. Där satte han sig på första bästa plan

Cool oljeprofessor: Terry L Karl.

till USA och Stanford. Och nu var han alltså här. Det visade sig att han är chief för 200 religiösa ledare. Tillsammans har de till uppgift att bevaka balansen mellan himmel och jord. Om de inte klarar det, säger traditionen att de måste begå kollektivt självmord. Nu såg det ut som om de skulle behöva göra det; olja hade nämligen hittats under indianens land. Och eftersom olja är jordens blod, rubbas balansen med himlen om för mycket utvinns.
– Vad spelar det för roll? frågade professor Karl.
– Då blir det översvämningar, jordbävningar och vulkanutbrott.
"My God!", tänkte professor Karl då. "Han pratar ju om den globala uppvärmningen!"
Professor Karl engagerade sig i ärendet som har gått ända till högsta domstolen i Colombia – ännu så länge till indianernas fördel. Bra, va?