Lite fulla, lite sköna, lite frustrerade

Nu har vi varit i Kalifornien i drygt en vecka och saker och ting börjar bli något klarare än vad de var för några dagar sedan. Vi har fått pengar och internet och id-kort och en väldig massa papper och information

San Francisco with a view. Vi var där igår. Bakom Anders skymtar Golden Gate

och denna kväll har vi varit på Barbecue och ätit bruna bönor (Susen just loved it!).
Många nice fellows och en och annan trevlig spouse/partner. Amerikanerna är mycket bra på att prata, vilket också Susen är (hon måste ha varit amerikanska i sitt förra liv - eller Jane Hellen) - hur som helst - USAär en resa liksom. Många intryck, och precis som i filmerna, fast mer och betydligt värre. Jag tror uppriktigt sagt inte att jag kommer att bli amerikan i mitt nästa liv (möjligen blir jag Jane Hellen) - hela min tidigare så omhuldade amerika-vurm har inom loppet av tio dagar nästan helt sjunkit undan - jag vill inte ha en Pickuptruck längre (jo, det vill jag faktiskt, men jag vill inte ha en shotgun och en mobil trailer) - jag vill bara ha en öppen äng eller ett öppet hav som inte är privatägt eller förorenat med en gigantisk reklamskylt eller ett tillgjort leende.

Fast å andra sidan - Stanford har ju en hel del att erbjuda: golf, tennis, management och ca tusen och åter tusen kurser i sådant som gör livet värt att leva. Nåväl: blogs off and let's here som interesting words from Miss Susanna Schultz:

Ja, interesting och interesting... jag vet inte det, jag. Men man kan ju alltid ägna sig åt lite basic facts:
Jobbigt 1: Hela den här "no problem"- och "don´t worry, we´ll look into that"-attityden är lurig. Ord är bara luft och det gäller att haja att om något ska bli gjort, då får man se till att fixa det själv. Knight Fellowship-staben är omåttligt trevlig men särskilt mycket koll har de inte, när det kommer till kritan.
Jobbigt 2: Palo Alto, där vi bor är - ja - bajsdyrt. Affärerna ligger 200 ljusår härifrån. Dit får man cykla utmed highwayen "El Camino Real" med livet som insats. Väl framme, svimmar man över priset på en liter mjölk.
Jobbigt 3: Vi trodde amerikanska ambassaden var amerikanska ambassaden; det vill säga United States likadant förlängda arm vart man sig i världen vänder. Så är det emellertid icke. Amerikanska ambassaden i Sverige är "svensk" - dvs mer liberal vad gäller detta med civilstånd. Hade vi vetat det, hade vi kunnat ansöka om ett visum som "gifta". Nu gjorde vi inte det - eftersom vi inte är gifta - och följdaktligen sökte Anders det enda alternativ som återstod. Trots att det av detta dokument framgår att han ska "cohabitate" med mig i tio månader, visar det sig nu att hans visum bara gäller sex månader. Vi ska försöka få det förlängt men i värsta fall måste han LÄMNA MIG. Naturligtvis kommer han tillbaka (annars åker jag efter och bustar him) men det är ju så jäkla tradigt så man blir helt galet galen.
Jobbigt 3,25: Vårt så kallade kitchenette: lägg fram en gaffel på diskbänken och det blir stökigt. Anders slår huvudet i skåpdörrarna och vrålar Wagner-artat som bara han kan. Han skulle ju förstås kunna stänga dörrarna - fast då vore han ju inte Anders, the man I love.
Jobbigt 7: Susen är pedant och städar hela dagarna! (Anders utbrott. Eftersom han inte har kompetens på området, kan ni bortse från detta, reds.anm)

Ok - det var gnället.

Kul 1: Vi har fått våra första stålar! Nästan 70 000 pix att leva på i två månader. Fast hur de ska räcka är en gåta. Jo, det är sant!
Kul 2: Stället vi bor på. Landlorden, den berömde författaren mm etc Tobias Wolff, är trevlig, fast han alltid har kortbyxor och fastän det hittills ser mörkt ut vad gäller att bli inbjuden på en informal drink och diskutera viktiga saker med oss speciella, begåvade, vackra skandinaver.
Kul 3: Både magen och sexlivet funkar tippentoppen - även i en annan del av världen.
Kul 4a: Vår patio med utsikt över San Francisco Bay. Den är breathtaking! Neggolzon vill dock bara tillägga att den är i skugga nästan hela dagen - men i alla fall. Det är skönt att kunna sitta där, på kvällarna kan vi tända ljus och skrika till varandra för att försöka överrösta cikadornas evinnerliga gnissel. Vi har en monster-bbq-maskin; bara att trycka på en knapp, så är saken t-bonesteak - vilket ju får sägas uppväga "kitchenette"-eländet (se Jobbigt 3,25).
Kul 4b: Pation igen. Det är fullt ös i buskarna, roliga, färggranna fåglar med en massa hyss för sig - inte minst ettriga kolibrin som svartsjukt övervakar fågelmatbordet som den berömde författaren mm etc Tobias Wolff (han med kortbyxor, om ni minns) hängt upp.
Kul 5: Naturen, naturen, naturen. Vi kryssade bland ändlösa rader av parkerade SUV-ar upp till the "Dish". Det är ett hajkområde med asfalterade gångvägar, vilda pumor (det finns fler än mig, alltså) och hundratals ekorrar med attitydproblem. De bara sitter mitt på vägen och flyttar sig knappt fast man snubblar på dem. "Dishen" är en megaantenn som ingår i ett globalt nätverk och har som enda uppgift att fånga upp signaler från eventuella utomjordingar. Ni förstår att RymdSusen därmed är alldeles till sig i trasan.
Slutkul: Det är great fun att vara här - och att vi till sist lyckats prestera en blogg. Inte för att vi tror att någon av er orkar läsa ända hit - men ändå.

Närmaste framtiden: Rågnuggning inför terminsstarten: vad ska jag läsa, vad ska jag läsa, vad ska jag LÄSA? Det är nya bud varje dag;

Susen?

möjligheterna är oändliga. Jag är alltmer frestad att överge vad jag sa att jag skulle komma hit för att göra. Jag menar, varför inte ägna dagarna åt kickboxning, kinesiska och att lära sig rita istället? Va?

To be continued...