Sunday sweet Sunday

I dag har pappa (Olzon) och mamma (Susen) varit bakfulla, ty det var fest igår. Rick Young och hans spouse, den sympatiska och nordiskt vackra Linda, hade stort gardenparty i sin Californian bungalow och alla på charterresan var där. Det bjöds på mycket mat och mycket sprit och alla utom nykteristerna (Violet) blev fulla och till synes happy. Inga pinsamma scener och inga svinhugg bakifrån (eller framifrån) – i alla fall inte så länge som mamma och pappa var där, men de gick redan vid tolvtiden. Dock fanns det vid 23 p.m. tydliga indikationer på att
Vill också ha.

åtminstone några av fellowsarna kanske skulle få det jobbigt dagen efter. Men mamma och pappa var duktiga (och tråkiga) – och så när som på en parkerad bil som stod i vägen för pappa på College Avenue, gick cykelresan hem galant. Och så särskilt bakfulla var de faktiskt inte. I alla fall inte mamma. Och inte pappa heller förresten, bara lite "seg" så där.

Vad gör man en söndag i Stanford?
Antingen tar man SUV:en till "The dish" (se tidigare inlägg), eller så tar man Camaron till San Francisco Baylands (där det finns spänger ni vet) och sitter och hänger i bilen och tittar på vindsurfarna som i våtdräkt på vindsurfarvis rör sig elegant vid sidan om kraftledningen och flygplatsen som omgärdar detta marskland och naturskyddsområde. Pappa och mamma cyklade som vanligt. De hade egentligen tänkt att simma på Campus, men bassängen var tyvärr stängd för något fånigt freshmen arrangemang. Så det fick bli Baylands.
Mycket lyckat och mycket blåsigt. Därefter åt de en dyr middag som inte var särskilt god (i alla fall inte pappas) – men det gjorde ingenting tyckte pappa, för han är alltid jättepositiv och klagar aldrig på någonting numera. Och i morgon är det dags för skolan igen!!!!!


Alla får vara med!

Ja-a, vad vore mamma utan pappa? Försoffad i det här fuktsjuka sommartorpet, antagligen; för när det kommer till kritan är jag mycket bättre än Olzon på att ha tråkigt och inte göra någonting. Men då blir han som tigrarna på Kurfurstendamms zoo (om de finns kvar): vankar av och an i sin kalifornska lyxbur och tycker att jag är skittråkig. Så nu

Asfalterad natur. Och ankor.

har vi varit på fest. Rick och Linda bor asflott med flygel, jätteplatt-tv, forensic kitchen (=moderna kök ska ju vara kliniska och borstat rostfria och ser därmed ut som obduktionssalar) samt en enorm trädgård.

Jag och Violet bröt ihop i australiska business-Janines och Bronx-Helens sällskap. Bägge är otroligt underhållande på ett neurotiskt sätt. Janine: "I´m in the most high-tech corner of the world and nothing works! Not my computer, nor the printer. It´s the bleedin´ Jurassic Parc of IT out here – aaargh!" Helen och Violet berättade om kickboxing-klasserna som jag hittills missat, vilket jag nu börjar förstå att jag kanske inte ska sörja. Instruktören är John "don´t-mention-the-war" Cleese i Fawlty Towers, fast klädd i combat-shorts, nätlinne så brösten hoppar (och det ska de ju som bekant inte göra på män) samt Britney Spears-mic fäst i örat. I den vrålar han, till musikliknande oljud, åt sina offer att kasta sig handlöst i backen – eller att dansa breakdance. Helen: "There´s no way I´m goin´ back to that maniac".

Och duktiga, investigative-reportern Ruth från Seattle höll på att smälla av när hon fick höra att jag aldrig testat
Konstfoto.

några droger. "My God! Not even pot?! You gotta try that – hey, I know! Why don´t you ask around on campus, I´m sure there´s lot´s around!"

Gabor (ja, ni som gjorde fördomstestet hade delvis rätt: han är snubben i shades) hade med sig en flaska Slivovitz, den rackarn... Och fast det giftet var kosher höll det på att förvandla både mig och Anders till pumpor, lagom till tolvslaget. Anders hann med nån sorts epileptisk teatersportsuppvisning till allas (inklusive sin egen) gamman. Efter det var det dags att dra.

I dag var det intressant att äntligen få reda på vad vår hisnande patio-view egentligen utgörs av: naturskyddsområde kombinerat med flygplats. Är det socker-Conny som står för stadsplaneringen? Och bilanpassat är det förstås, med breda, asfalterade gator rakt genom naturen, så att de morrande Hummrarna och cabbade sportbilarna kan ta sig ända fram till våtmarkerna. Men vackert var det ändå, på något vridet sätt.

Nej hörrni, Zhen Laoshi dekapiterar mig om jag inte lämnar in 8x10 nya, vackert skrivna mandarin-tecken first thing in the morning. I bid you farewell.

Skandinavisk kemtvätt.