tisdag 11 september 2007

En dag på jobbet #9


Vik hädan!


Idag började jag hata allt och alla igen, efter ett halvår av missklädsam trevlighet och artighet och allmän perwästberghet. Jag blev mig själv igen. Tänk vad lätt det är att hitta sig själv - man bara bestämmer sig för att sluta snusa. Det tar fram mannen i dig (eller kvinnan om du är queer!). Och jag blir aggressiv och otrevlig och oregerlig och väldigt konstnärlig - och jag frågar mig hela tiden: varför har jag fattat detta idiotiska beslut som gör att jag tycker Susen är ful och Stanford är ett helvete? Jag frågar och kan svaret: vet inte. Men jag tror att det började någon gång för en vecka sedan när jag kom hit till Kalifornien och jag var förkyld och hade jetlag och bölder i baken (sittsår, herpes, svamp, mm - enligt min personlige doktor Bush från Frankrike), och det gungade och jag tyckte att det var jävligt jobbigt alltihop, men samtidigt, så klart, givetvis, mycket fascinerande och spännande (och Susen var fortfarande mycket vacker och Stanford hade en hel del att erbjuda) och jag snusade. Jag snusade!!!! Och jag tänkte: det kanske blir bättre om jag slutar snusa. Jag tänkte fel så klart - men eftersom det är viktigt att hålla fast vid beslut, så sitter jag här och mår dåligt och önskar att jag var mer ryggradslös.
Jag har nyligen tagit en promenad genom miljonärskvarteren och jag har räknat SUV-ar och franska fönster och motorvägar och den sammanlagda summan är hisnande: BNP#Östermalm√Djursholm%Ferrari;tjock-Steffe•ΩMalibu€§500000000.

Men det gäller att inte bli alltför engagerad - även miljonärer är ju människor, även om de är amerikaner och från Silicon Valley. Det är för övrigt fel att skylla min abstinens efter snus på amerikanerna. Jag har bara mig själv att skylla. Och jag mår så dåligt när jag inser det.

2 kommentarer:

Richard sa...

Jo, jag läste till slutet. Jag tackar the God of Blogg som gett er detta redskap. Och offrar solroskärnor för att Anders ska fortsätta avstå snus. För vårt höga nöjes skull. Skönt att få en bild, kött och blod, av hur ni har det.
Amerikanarna har lager på lager med semantiska fällor att begrava er i. Typ "no problem", "my name is.., I'm your...".
Men ta åt er, de är trots allt sociala och duktiga på uppmuntran och positiva tillrop.

Jocke sa...

Kul att höra att du är dig själv igen! Bölderna är väl bara nån slags psykosomatisk reaktion på... ja, här sitter jag med en dosa och snusar för fullt. Och mår dåligt av det. Men skit samma. Otroligt coolt med en egen blogg. Jag är imponerad. Och bilden på dig med bar överkropp och cowboyhatt (Susens?) är ju bara... suck! Stön! Åhhhhhhhh! Påminner om när vi körde scoter halvnakna i vilda norrland för en massa år sedan.

ps kan du förklara det där med högtalarsladdarna en gång till, jag fattade inte riktigt. De skulle passa in i nåt hål nånstans? Dr Bush föreslog att jag nog hade nåt hål som passade. ds